finns det någon som kan se på en bild om den är tagen med "redcerad" sensor?

Om du jämför med en "fullformatkamera" med exakt samma sensorteknik och du tar bilden med ekvivalent brännvidd, bländare och iso ska du inte kunna se någon skillnad. Vi bortser då från alla förvrängningar som objektivet kan orsaka.
Vad är då ekvivalent brännvidd, bländare och iso? Om vi tar Fourthirds, som är lätt att räkna med: Du väljer exempelvis 25 mm, f/2,0 och 100 iso. På en fullformatskamera motsvaras det av 50 mm, f/4,0 och 400 iso. Detta bör ge samma exponering, samma skärpedjup och samma brusnivå om förhållandena i övrigt är exakt lika (vilket de förstås sällan är).
De enda riktiga, men viktiga fördelarna för fullformatskameran är att det finns förhållandevis ljusstarkare objektiv att köpa till den och att du kan sänka iso under 400 (i exemplet) för att få mindre brus. För att motsvara ett objektiv med största bländare f/1,4 på fullformat skulle Fourthirds behöva ett objektiv med f/0,7. Sådana är som bekant sällsynta. Och om de finns så är de stora, tunga och dyra. Så då är man uppe i ungefär samma vikt som fullformatskameran. Även där gäller alltså naturlagarna.

/Jörgen

Är det samma motiv, taget från samma avstånd och med stor bländare, är det mycket lätt att se om det är fullsensor respektive cropsensor. Fullsensor medger betydligt kortare skärpedjup under samma förhållanden än en cropsensor.

Mvh

/ Fredrik

håller med dig, men frågan i den här tråden var just om utrustningen.

själv är jag mest intresserad av själva bilden och att utveckla mitt bild-fotograferande, men det är ju omöjligt att ignorera tekniken och prylarna, allt hänger ihop. ännu svårare blir det när man faktiskt ser skillnad på bilderna om man får möjlighet att prova riktigt bra objektiv o.s.v

men är det fel att vara mer intresserad av tekniken än bildskapandet. finner man glädje i att ha det bästa utan att ta en enda "bra" bild är väl det också ett fotointresse, ungefär som att köra Ferrari till och från jobbet på 50 och 70 vägar. hela grejen med systemkamera är ju som gjord för att vilja ha bättre och mer hela tiden.

Och jag håller med dig... *ryggdunk*

Jag är också mest intresserad av bilden, men även tekniken till viss del (om än betydligt mycket mindre). Har själv en fascination över bilder tagna med enkla kameror, t ex med hålkamera (pinhole camera) och polaroidkamera. Man kan ta riktigt coola bilder med dylika kameramodeller och det är för mig ett bevis på att utrustningen egentligen kan vara sekundär. Visst, sedan finns det uttrycksformer i fotografin (t ex bokeh) som kräver vissa förutsättningar och inte kan uppnås med sådan utrustning.

Det finns givetvis inga "rätt och fel" vari man lägger sitt fotointresse, men jag kan tycka det är konstigt när en del man möter inte har någon som helst känsla för fotografering (d v s dåliga och intetsägande bilder som saknar uttryck och känsla), utan bara kan rabbla all teknisk data och prestanda om kameror, objektiv m m. För mig är det inte det som fotografering går ut på.

Med ett bra öga och några fototekniska grunder kan man ta mycket fina bilder med vilken fotoutrustning som helst. Min systerdotter har t ex ett fantastiskt bra öga - långt, långt bättre än sin morbror - och hade endast en enkel kompaktkamera i många år innan jag uppmanade min syster och hennes man att köpa systerdottern en systemkamera.

Mvh

/ Fredrik

Det har varit underhållande med all pajkastning i denna tråden.

Olympus, som framhållits starkt i tråden har riktat sig till en speciell kundkategori. - Nämligen kvinnor. Med sina små, lätta kamerahus attraheras kvinnorna med sina mindre händer. Jag skulle personligen inte finna en acceptabel ergonomi med sådana "pyttekameror". Varför håller Olympus krampaktigt kvar vid de hopplösa xD-korten? Är det ett Mazdasyndrom med sin Wankel? Försök byta ett xD-kort en kall vinterdag med stelfrusna fingrar!

Jag har inte ägt en Canon DSLR, med de gånger jag testat, har jag inte kunnat förlika mig med handhavandet och menyerna.

Jag kör Nikon och hoppar man över instegsmodellerna, som saknar autofokusmotor i huset finner man kompetenta hus med ett stort objektivutbud till.

Att jag fastnade för Nikon, bortsett för ergonomin, är Nikons förträffliga blixtsystem md CLS (Creative Lightning System). Där har Canon mfl något att lära.
Då jag är vidvinkelmänniska brukar jag reta Canonister med 12-24 1:2,8 G ED på fullformat. Likvärdig glugg saknas i Canons sortiment.

är det någon som har bra fotoboktips som fördjupar sig i ämnet bild/bildkomposition?

jag köpte "Fotoskolan: KOMPOSITION av Ulf Sjöstedt" på myrorna men skulle vilja har fler liknande böcker, gärna ännu mer fördjupning än Ulfs bok.

Jag kan rekommendera "Konsten att ta vinnande bilder" Göran Segeholm 2008 ISBN 978-91-636-0942-8

För att köpa information tycker jag magasin av olika slag är jäkligt bra. Det finns en hel del fototidningar och köper man dem där de har guider av olika slag får man mycket för pengarna. Efter att man läst guiden som man är intresserad av i huvudsak kommer man också läsa lite annat som kan väcka intresse vid sidan om huvudintresset och det tycker jag verkligen om. Nu köper jag själv väldigt lite guider men desto mera rena fotoböcker eller fotomagasin. Det är ett nice sätt att skapa sig en referensram enligt mig.

Verkligen, där är Nikon ljusår före Canon. Jag måste säga att Nikons blixtsystem är helt fantastiskt på alla sätt och vis (har haft nöjet att testa det). Tror därför att det kommer ett helt nytt blixtsystem från Canon inom kort...

Mvh

/ Fredrik

En nyhet som kommer att glädja dig är att vänta den 16:e. Bara sju dagar kvar...

jag tycker att de få gånger jag köper magasin känns ariklar om t.e.x bildkomposition som kopierade från de artiklar man redan kan hitta på internet, alldeles för lika, men jag kanske köper fel tidningar.

Tar man Ulf Sjöstedts bok så är han väldigt personlig i sitt sätt att skriva, han jämför gärna foto med klassiskt måleri och pratar mycket om "regler" inom bildskapande som han samtidigt uppmanar att bryta för att ta de riktigt bra bilderna. Jag vill hitta fler böcker av den sortens personligheter som är lika mycket konstflummare som de är fotografer, sånt gillar jag att läsa.

tack! ska kolla upp den

Smaken är ju olika men jag måste säga att jag aldrig har köpt snacket om att kameror måste vara stora för att "passa för en karl".
Min första digitalkamera var en Nikon Coolpix 5000 och den tyckte jag faktiskt var rätt lagom i storlek. Då har jag visserligen inte överdrivet stora händer, men ändå. De digitala spegelreflexkameror som fanns då tyckte jag var irriterande klumpiga. De var klart större och tyngre än de spegelreflexkameror för film som man var van vid. När jag ändå bytte till en digital spegelreflex blev det en Olympus E-1, som visserligen var tyngre än jag önskade men hade otroligt bra ergonomi. Nu har jag en E-3, som är ännu lite större, men jag skulle gärna byta till en mindre kamera om jag kunde hitta en med samma funktionalitet.
För mig är den perfekta kamerastorleken Leicas M-serie. Kom inte och säg att det är kameror som enbart passar kvinnor för då lär du få många kända fotografer på dig.

/Jörgen

håller med, ingen har väl glädje av en stor och tung kamera om det skulle finnas en exakt lika bra som var mindre och lättare. jag fick prova en Canon EOS 1Ds Mark III genom en kille som jag jobbar med, jag skulle aldrig ens gå ut på promenad med en sådan klump, jädrans vad stor och tung den är. det ultimata måste vara en lagom liten och lätt kamera med ett zoomobjektiv som täcker alla brännvidder utan försämrad bildkvalitet, för inte är det kul att släpa runt på massor med objektiv och prylar.

Storleken på ett kamerahus har med ergonomi att göra.
Då jag tar mycket bilder i stående format, är vertikalgrepp ett måste. Det får gärna vara en del av huset, så man slipper rickiga batterigrepp.
Att rota i menyer tar tid och det kan hända att motivet är puts väck när man gjort klart sina inställningar. Jag kräver många dedicerade knappar och reglage för att kunna hantera instrumentet snabbt och effektivt.
Skall man dessutom fotografera på vinterhalvåret krävs att man skall kunna hantera kameran med handskar.

Alla dessa faktorer gör att huset blir stort.

Men en stor och tung kamera riskerar att bli kvar hemma om man inte vet säkert att man kommer att fotografera. På så sätt missar man kanske fler bilder än om ergonomin inte är perfekt. Den uppenbara lösningen på det är förstås två kameror. En stor för de stora jobben och en liten som man kan ha med sig mer eller mindre jämnt. Det är en lösning som jag tänker satsa på. Men för att det konceptet ska fungera måste även den lilla kameran ge tillräckligt bra bildkvalitet. Helst nästan lika bra som den stora. En tänkbar lösning på det problemet kommer att presenteras den 16:e. Bara sex dagar kvar...

/Jörgen

Jösses, vad löjligt resonemang om kamerahusets storlek... Ni har väl för böfvelen kameraväskor och ryggsäckar? Det handlar ju inte om tiotals kilos skillnad...

Personligen avskyr jag att hålla i en systemkamera utan vertikalgrepp. Man får varken känsla, stabilitet eller ergonomi i kameran utan detta.

Mvh

/ Fredrik

Jag vill i alla fall inte gå runt med en kameraväska eller en ryggsäck jämt och ständigt. Jag lider av besvär med nacken och det förvärras av att inte röra armarna när man går. Bär man en väska över axeln blir det automatiskt att man inte rör på armarna tillräckligt. Och då får jag ont. En ryggsäck har inte det problemet men vem vill hålla på och kränga av och på en ryggsäck hela tiden? Mitt kriterium för en kamera som man ska ha med sig i vardagen är att den är liten nog att bäras i en parkas-ficka. Annars blir den kvar hemma hos mig.

/Jörgen

Vad gäller storleken är jag helt enig - ofta dyker det upp bilder jag inte kan ta eftersom jag inte har med mig eller har orkat ta med mig min system-utrustning.

Även för scooterarrangemang när man ofta kör är det viktigt med ett kompakt format...

Det finns s k slingshot-ryggsäckar med mono-rem som jag tror hade fungerat för dig. Man tar aldrig av den från ryggen, utan vrider den runt axeln och fram på magen (går genom att den bara har en rem) och plockar ut kameran. Har haft en sådan och den fungerade verkligen kanonbra.


Håller inte med. Jag lämnar aldrig hemmet utan min kameraryggsäck innehållandes bärbar dator, extern hårddisk, systemkamera, 7 objektiv samt 5 extra batterier - och jag upplever det aldrig som någon börda, verkligen aldrig. Tvärtom känns det naket att inte ha med mig ryggsäcken (ungefär som om man skulle glömma ta på sig byxor).

Mvh

/ Fredrik

Men hur snyggt är det på en Harrington? Och ryggsäckar har en tendens att trassla ihop med parkas-kapuschongen.

/Jörgen

Ytterligare ett skäl till att inte bära parkas. Låter man en livsstil styra före funktion och bekvämlighet tycker jag man har förverkat rätten att gnälla, men det är min åsikt.

Kapuschongen på en parkas rymmer väl som en större matkasse? Kanke kan man förvara systemkameran där istället?

Mvh

/ Fredrik

Parkas är faktiskt praktiskt. Jag fick god nytta av kapuchongen när jag gick bort till skivaffären i regnet på lunchen för att köpa en northern soul-CD (skojade bara, det var Tillianders nya).

/Jörgen

Jag köpte den på vägen hem igår. Har läst halva och den verkar vettig. Vi får se om den gör att jag tar bättre bilder i fortsättningen.

/Jörgen